2011-08-11

Efter en fantastisk vår och sommar i utställningsringarna så blev kanske söndagens utställning i Svenstavik kronan på verket för Jussis och Noahs del.

Jussi blev BIS-veteran i hällregn, vilken prestation av vår gammelgubbe som har precis en månad kvar till sin 12:e födelsedag. Hade svårt att fatta att det var han som skulle upp på vinnarbordet. Undrar just hur vi tar oss ut på bild, förmodligen som dränkta katter.

Sen hände det som nästan är mer ofattbart, Noah blev BIG och därefter BIS 2:a. Det var ju inte många hundar i rasringen men desto fler i BIG-finalen. Regnet hade nästan slutat men vi höll honom ändå under paraplyet så länge vi kunde, fantastisk känsla när Henrik Johansson utsåg honom till bästa hund i grupp tre. Återigen en hund på vinnarbordet, något torrare den här gången.
Så till BIS-finalen, nu hade faktiskt regnet slutat helt. Efter att ha gått igenom varje hund matchade Göran Bodegård hundarna två och två mot varandra varefter han placerade oss i ordning och skickade oss runt finalringen ytterligare en gång, och där befann vi oss på andraplatsen. Helt otroligt roligt.

När vi väl hämtat oss, rusade vi till bilen med Noah för himlen öppnade sig igen. Även Jussi och Loppan snabbt in i bilen. Tält, kläder, vinster och övriga utställningsgrejor packades därefter in i plastsäckar och trycktes in i bilen så gott det gick. Loppan fick åka i mitt knä på hemvägen, det var den enda plats som fanns, tur att hon är en så vänlig vovve och att vi inte hade så långt hem.

Nu har vi hunnit fira ordentligt och vi tittar då och då på alla fina rosetter som de båda fick med sig hem. 

Oj vilken helg.

Vi åkte till Åbo för att försöka ta cert till Noah. Det är alltid spännande att ge sig iväg man vet ju aldrig hur det går, kan inte förutsäga något. Men ibland faller liksom allt på plats.

Noah fick sitt Cert och kan numera tituleras SE UCH och FI UCH. Jippie!!

Men den största överraskningen var nog Jussis BH, BIM, BIR-veteran och BIS-veteran 3 placeringar. Yvonne Hägg gjorde ett bra jobb i BH när domaren hade ett svårt val mellan Jussi och Dog Rose Gold Garibaldo. Tack Yvonne!  I BIS-veteranfinalen visade Jussi verkligen upp sig och jag blev glad när vi plockades ut bland de 11. När vi senare plockades ut bland de fyra blev det pirrigt. Trea bland ca 40 konkurrenter är fantastiskt roligt. Det är så himla kul när det går bra för våra åldringar, om nu drygt 11 år är något att tala om i vår ras.

Återkommer med bilder

Idag fyller Jussi 11 år. Vi har firat med bakelse till Jussi och Noah bestående av skinka, köttbullar och leverpastej. Smaskens tyckte båda.

I helgen som gick var det utställning i Högbo Bruk. Jussi placerade sig i Bästa hanhund båda dagarna, märks inte att han är så gammal som han är. Det märks inte på hans syster Maja heller. Den rackaren slog Jussi på söndagen och blev BIR-veteran och sedan BIS-veteran. Men det bryr sig inte Jussi om för han låter gärna damerna gå före.

Det var förresten två mycket trevliga utställningadagar, glada medtävlare och en mycket positivt stämning runt ringarna. Nu ser vi fram mot nästa utställningshelg som blir i Tånga Hed om två veckor.

2010-07-30

Jussi (Movin On Deuce) blev BIR och tog till slut sitt Norska Championat i Trondheim i början av juli. Hade nästan givit upp hoppet eftersom han gång efter gång stått som tvåa om Certet de gånger vi varit i Norge.

Särskilt kul med tanke på att snart fyller 11 år. När Birdie just fyll 11 år blev han Nordisk Vinnare i just Norge. 11 år verkar vara en bra ålder att ta titlar i Norge.

Det var jätteroligt att en en gång få fira en champion här i stugan i Jämtland.

2010-05-27


SE UCH
Cameron Delayed Devotion

Det låter väl något det! Tänka sig att Lilla Noah blev SE UCH i Sundsvall och inte nog med det, han belv BIR också. Vet inte hur det nu kommer att se ut i utställningringen med vår lille slyngel och alla stora vackra championhanar.
Kul var det i alla fall och vi tog tillfället i akt och firade med champagne såklart.
Om jag inte räknat fel så är han nu Kennel Camerons 20:e champion.

Har inget foto ännu med alla rosetterna, men lägger in ett annat istället, så ni har något vackert att titta på.

1010-05-01

Nu har Jussi varit på sin Seniorkurs två gånger. Han tycker det är väldigt kul, speciellt med de snygga tikarna som finns på plats, Nikki och Kajsa som han känt i hela sitt liv och den lite nyare bekantskapen är . De andra hanarna kunde ju hålla sig hemma förstås.
Vi har bl a tränat balans och luktdiskriminering. Nu fortsätter vi hemma tills nästa gång vi har kurs.

Noah har börjat på Rallylydnad. Han har sin egen metod på vissa moment, men jag tycker det går riktigt bra efter bara en gång. När vi kom hem sov han ovaggad utan att ens äta sin kvällsmat, klart han hade väl fått i sig en del köttbullar under kvällen. På tisdag kör vi igen.

Nu var det längesedan jag uppdaterade hemsidan. Blir fortfarande ledsen när jag läser inlägget om Birdiesen, vår älskade älskade vän.

Jussi har så sakta börjat förstå att han nu är äldst i tvåhundsflocken. Det var en tid då han hade stort behov av att vara nära oss tvåbenta och följde oss hack i häl. Nu är han sig mer lik igen. Lilla Noah har förstås inte riktigt accepterat att Jussi ska vara ledare istället för Birdie, men det ska väl lösa sig.

I morgon börjar Jussi på seniorkurs, har lite svårt att fatta att han fyller 11 år nästa gång. Tycker inte det var länge sedan han var ett litet knyte. Knytet Noah blir väldigt snart två år och nästa gång han ska på utställning (i Västerås) så väntar öppenklassen. Han kommer nog att se ut som en valp i sällskapet tror jag.
Ska försöka att bli lite bättre på uppdateringarna av hemsidan i framtiden

Vår älskade, älskade Birdie har fått somna in.  
 
Jag upptäckte en helg för drygt två veckor sedan att hans buk var väldigt stinn. Magen var dock i form, han åt bra och betedde sig som vanligt i allt förutom att han kanske hade lite svårt att ligga ner. Tog kontakt med vår veterinär Sanna och fick komma dit på tisdagskvällen. Sanna försökte genast ringa Albano för att få en tid för ultraljud men kom inte fram. På onsdagsmorgonen ringde jag och fick tid på torsdag morgon, vi kände ju ingen brådska eftersom Birdie som sagt inte betedde sig särskilt annorlunda än vanligt.
Under ultraljudet såg vi dock vad som inte borde finnas i buken. Tumörer i mjälten och alla hålrum vätskefyllda. Veterinärerna på Albano gav oss inget hopp då risken för att tumörerna börjar falla sönder är mycket stor, vilket skulle leda till att han förblödde. All vätska i buken var inget bra tecken. En operation var inget alternativ, överlevnaden rör sig om några veckor. Det enda positiva var att han i dagsläget inte hade ont av sina tumörer.

Väl hemma ringde vi åter Sanna och efter att vi diskuterat och funderat bestämde vi att låta honom somna in på fredagskvällen. Vi försökte göra fredagen så positiv som möjligt, god mat, lek med granntiken, näsgympa och gosestunder.
På kvällen tog Sanna och hennes Mats emot oss på ett väldigt fint sätt, allt gick mycket lungt tillväga. Vi är väldigt glada över att vi fått kontakt med dessa fantastiska människor, deras omtanke betydde och betyder mycket för oss.

Det är svårt att mista en gammal vän, gråten kommer och går, men vi vet ändå att vi tog rätt beslut. Birdie fick ett värdigt slut och behövde inte få ont. Han har varit en sådan fantastisk kamrat och saknaden är stor. Det kommer att ta tid att förstå att han verkligen är borta. 
 
Ulla och Kurt

20091025
Birdiesen har blivit 14 år!

I torsdags (20091022) firade vi Birdies 14-årsdag med hurrarop, skall och sedvanlig leverpstej- och köttbullebakelse fast den här gången även med inslag av kassler. Medan Jussi och Noah glufsade i sig sina bakelser njöt Birdie av sin i långsam takt (den som spar han har).

Vem kan tro att Birdie är hela 14 år, klart han hör dåligt, vill ha lite hjälp i och ur bilen och ibland funderar han lite extra, men annars är han sitt gamla vanliga glada jag. Leker med Noah gör han också fast ibland får Noah stå för själva springandet. Inte protesterar han mot de tidiga morgonpromenaderna heller trots att vi går ut redan vid 5.30-tiden. Då och då struntar han dock i eftermiddagspromenaderna med husse och väntar tills matte kommer hem för att göra henne sällskap på en kvällspromenad istället.
 
Det är härligt med en gammal kamrat, att hörseln sviktar gör bara att teckenspråket utvecklas alldeles fantastiskt. Egentligen behövs det inte mycket till språk heller, vi förstår varandra ändå. 

 Ulla, Kurt, Jussi och Noah

091005   Fortfarande i Jämtland

Det blev ingen utställning i går. När vi vaknade vid 05.00 så snöade det stora flingor och blåste alldeles förfärligt. Inget roligt väder att ge sig ut i bil med sommardäck. Matte och Jussi kröp ner i sängen igen och somnade om. Straxt efter sju vaknade vi dock igen och kunde ge oss ut i snön och som vanligt tyckte Birdie att det var roligast, han plöjde fram med nosen i snön.

Kontakt hade vi i alla fall med Sundsvall och fick den glada nyheten att Maja (Cameron Daiquiri) tagit sitt tredje cert och blivit SUCH, hon blev dessutom BIR. Vi skickade naturligtvis många Grattis och passade på att fira henne på kvällen sen.

På kvällen hade nästa all snö regnat bort. Men i morse fick vi allt skrapa rutorna på bilen innan vi kunde åka in till Brunflo och nyss kom en liten snöby igen så vi tror att vintern håller på att känna sig för om det är dags att komma.

Nej nu är det dags att tända en brasa igen, skönt att mysa i värmen när vädret utanför inte alltid är på vår sida.

Birdie, Jussi och Noah

091003, Nu är vi i Jämtland igen.

Väldans kallt har vi det här i Jämtland, vi har ju päls men matte klagar över att hon inte tog med vinterjackan. Hon får väl använda båda fleecetröjorna så kanske hon kan hålla värmen. Men hon säger att hon måste in till Östersund och köpa vantar, mössa och kanske en ny jacka, vi får väl se hur det går med det.

Tänk att tranorna inte fattat att de ska flytta än, de för ett himla liv nere vid sjön. Idag hade även kråkorna synpunkter på något som vi inte riktigt vet vad det var. De hann kraxande flyga iväg innan vi kom runt viken. Annars är det lungt här nere i hägna, de andra fyra stugorna är tomma på folk. En och annan häst kommer förbi och igår träffade vi tre tjejer, en tax och två vorsteh. Vorstehvalpen hade blivit riktigt morsk och inte så där fjollig som hon var i somras då hon gömde sig bakom sin matte när Noah försökte pigga upp henne lite. Idag tror vi att de är ute och jagar för vi har inte sett dem.

I morgon kanske Jussi och matte ska åka till Sundsvall på utställning, vi andra får stanna hemma med husse och hjälpa honom med bygget. Om det nu går för vädergubbarna hotar med snö och snöblandat regn. Ska kanske komma en dm nysnö under natten och vi som bara har sommardäck på bilen. Ja vi får väl avvakta lite, det är möjligt att det blir mys vid brasan istället och det är ju heller inte så dumt.

Nu är det inte lika lugnt längre, för medan vi skriver det här kommer Olle i gården nedaför åkandes och Hjördis längst ner åkte också förbi så nu blir det full rulle igen.

Vi får hoppas att det inte dröjer lika länge innan vi hörs igen.

Birdie, Jussi och Noah

På måndag fyller jag 10 år, undrar vad jag får i present? Det blir nog korv och köttbulletårta för det brukar det bli, men matte säger att det blir sent för hon kommer inte förrän vid 20.30 tiden.

Passar på att säga Grattis till syrran Maja som är i Högbo idag och håller ställningarna i veteranklassen. Har två syskon till men dom har jag inte träffat på nästan tio år men om ni läser detta så säger jag Grattis till er också.

Jussi

Wheatenfestivalen

Så har då Wheatenfestivalen gått av stapeln. Det är mycket jobb inför under och efter festivalen för region Stockholms styrelseledamöter men tur nog har vi även god hjälp av flera övriga medlemmar.

I år var festívalen officiell och vi hade bjudit in Gay Dunlap från USA att döma våra Wheaten. Gay D har ett långt förflutet med rasen och hundar från hennes kennel Gleanngay återfinns i många av våra svenska wheatens stamtavlor.

BIS-vinnande hund blev Lakkas D´arcy Spice och hon blev också SUCH på festivalen vilket gav en extra krydda. BIM blev Cameron Hunnicut.
Jussi tog hem veteranklassen och blev alltså BIS-veteran. Lilla Noah har framtiden för sig kan man säga. Båda fick dock bra kritik av domare.

Birdie var inte anmäld, han har ju gått i pension, men visades dock av Micke i "Gubbe med hund" där de kom på en hedrande tredjeplats.

Hela dagen avlöpte bra och regnet gav sig under unghundarnas framträdande i ringen och sedan kom solen fram och det blev nästan för varmt. Kan väl säga att vi somnade ovaggat efter dagens slut efter att ha förberett morgondagen utställning genom att bl a sätta upp tältet i Vallentuna.

Wheatenfestivalens hela resultat med mera finns att läsa på SWTK reg Stockholms hemsida.


Vallentuna, STOKKs minnesutställning

Dagen efter Wheatenfestivalen var det minnesutställning i Vallentuna med Göran Bodegård som domare. Kan väl inte säga att vi var några pigga och alerta utställningsdeltagare. Resultaten var väl heller inte slående men även denna dag var kritiken god.

Idag fick vi sällskap av vår goda vän Pat Chadwick från England som dömt Lancashire heeler på deras rasspecial under lördagen. Hon höll naturligtvis en extra tumme för Jussi eftersom han är pappa till hennes framgångsrika valpar i England.

Kvällen avnjöts på vår grekiska kolgrill i Jakobsberg dit Kerstin Nörgård och jag tog Gay D och Pat C samt ytterligare två domare som saknade middagsmöjligheter på hotellet. Mätta och trötta körde jag några av middagsgästerna tillbaka till hotellet i Väsby varefter jag och Pat letade oss fram till hennes hotell straxt utanför Uppsala, vilket inte var helt lätt i mörkret.

Måste medge att jag var ganska urlakad efter en händelserik men trevlig helg.

Nu har sidan fått en ny hemsidesadress
www.birdie-jussi-noah.se

Lite krångligt ska det ju vara. Ikväll ska Birdie få bada, det vet han inte om än för han är fortfarande en glad vovve.

Vi tvåbenta har ägnat dagen åt målning av hus, snart är det klart och hundarna är fortfarande vetefärgade och inte röda.

Utställningen i Svenstavik är för vår del en återkommande, trång och gemytlig utställning. I år var det Karin Bergbom från Finland som dömde rasen. I ringen fanns också en domarelev/aspirant som gjorde det extra intressant eftersom Karin B berättade mycket ingående om vad hon ansåg om hundarnas fel och förtjänster. Så utförliga blir aldrig kritikerna. Kul också då Karin Bergbom är en av få rasspecialister boende i Norden.

Det här var Noahs första utställning i unghundsklassen. Han är klart under utveckling och blev tvåa i klassen med HP. Kritiken var i stort mycket positiv men det finns som sagt några saker som behöver utvecklas. Vi ser tiden an med tillförsikt.

Jussi hade en kanondag kan man väl säga. Han och Ambush Like It Or Not (Ike)ställdes mot varandra om BH men där drog Ike det längsta strået och blev BH och Jussi BH 2. I veteranklassen var han ensam hane men tävlade om BIR mot Fehrér Mackos Medea (Minna) och nu drog Jussi det längsta strået och blev BIR veteran. Dags för BIS veteranfinalen och Jussi förälskade sig, till fleras förtjusning, i den sheltietik som stod framför honom, han visade upp sitt vackraste jag och slutade som BIS 2. Jussis kritik var mycket bra och slutade med "Fin kvalite håller länge. Grattis till ägaren" Ja, det var en rolig utställningsdag i vackert väder.

Ike blev förresten BIG R i BIG-finalen, Grattis Lotta, så det var en bra dag för våra Wheaten i Svenstavik.